Söndag i ett nötskal

Imorgon bär jag av hemåt. Ska bli lite skönt med lite omväxling från Malmölivet, träffa vänner och familj osv osv. Mathias den jävlen åker dock till Malmö när jag kommer hem. Kul att han åker hit, där jag bor, när en av anledningarna till att jag åker hem dit han bor är för att fira hans födelsedag. Riktigt riksmongo.

Hoppas att vädret är bra där hemma så jag kan hinna bli lite brun under min vistelse. Har fått fula linjer jag måste försöka pressa bort. Förutom det här har jag verkligen inget intressant att tillägga. livsångesten har släppt lite för jag har hittat en potentiell arbetsgivare som verkar vara my cup of tea. Ska bara snoka lite mer kring det. Har planer för framtida-johanna om inredning i lägenheten också. Den är redan en ganska stor gott & blandat, utan någon speciell stil eller struktur så varför inte göra det lite mer? Framtida-johanna får bestämma.

Nu blir det dock cigg och Vampire Diaries. Känns som ett helt okej avslut på den här veckan.

Words from a teenage drama queen (Tonårslivet slutar i november!)

Kvällen har bidragit med en seriös ångest över livet. Det pratades lite snabbt om att någon kille i klassen, som är 24 år, ville ha barn snart och han hade åldersnojja då han insåg att han skulle vara 27 när vi är klara med det här programmet och att han förmodligen skulle ta en master vilket innebär att han kommer vara 29 när han är klar. Hans ångest kom när han insåg att jag skulle vara 24 efter min master, åldern han va när han började allt. I hans planering gick pluggande och barn inte ihop trots att han vill ha barn snart och det gav honom ångest. Min ångest kom inte där i skolan utan när jag kom hem. Vad ska jag göra av mitt liv? Jag vet på ett ungefär vad jag vill göra men ju mer jag tänker på det desto oroligare blir jag på hur jag ska kunna kombinera Japan med livsplaneringen. Vår föreläsare idag (Scott Mciver (uttalas McGyver!) från scotland) sa att om man ville ha framgång i Asien skulle man valt engineering och det är något som ekar fram och tillbaka i mitt huvud. Är jag alltså körd? Vad ska jag ha för inriktning på min karriär, vilka vill jag ha som möjliga arbetsgivare, om jag flyttar till Japan ett tag kommer jag kunna lyckas där med min utbildning osv osv osv. Ångesten är hög för tillfället.

Ta tag i livet är något för framtida-johanna, höst-johanna. Känns som ett bra mission för henne. Vår-och sommar-johanna ska passa på att fortsätta leva livet som oansvarig tonåring, oroa sig för framtiden, göra listor och köpa en världkarta i affischform. För det är något jag fått inspiration av från filmen Prinsen & jag samt från Erik. Sätta upp en världskarta, ha klisterlappar i två olika färger där en färg representerar plaster jag varit på och den andra färgen representerar plaster jag vill åka till. Funderar på att låta framtida-johanna leta upp någon organisation eller yrke som stationerar sig runt om i världen och ha en färg som representerar vart i världen de är. Det kanske visar sig att det är platsen just för mig liksom. Men dagens-johanna ska inte oroa sig för något sånt. Hon ska istället titta på Saturday Night Live, äta lite choklad, tvätta och plugga. För att oroa sig för framtiden det är något som gamla-johanna, dagens-johanna och framtida-johanna alla har gemensamt.