Nu sitter jag på tåget på väg hem. Det är fanimig på tiden. Har saknar alla så oerhört mycket! Mamma skulle hämta upp mig på tågstationen och då kommer jag springa till henne à la moviestyle i slowmotion. Förmodligen. Och skrika av lycka också men inte för jag saknar henne utan för andra anledningar. Tänkte väl att jag kunde passa på att skämma ut henne lite för sånt hatar ju hon. Kommer bli fint.
Imorse blev det ganska stressigt dock. Jag trodde tydligen att jag hade alla tid i världen och att allt skulle lösa sig kl halv 7 på morgonen men se där hade jag fel. Inte fick jag tag i någon jävla taxi så klockan 8 va jag fortfarande hemma. Tåget gick halv 9. Stressigt på hög nivå när jag släpade runt på tre stora väskor men då på något sätt hann jag. Kunde till och med köpa lunch innan vilket va jävligt tur för vid 11 tiden började magen kurra som satan.
Nu har jag väldigt tråkigt fast det bara är två timmar kvar och sen är jag hemma. Plugga har jag gjort men känner mig typ klar fast jag måste ordbajsa 200 ord som kommer förstöra allt. Egentligen har jag saker kvar att göra men istället sitter jag och drömmer om alla kramar jag kommer få när jag kommer hem. Det får mig att le. Sen drömmer jag mig bort till värmen också vilket får mig att le ännu mer. Det bästa är ju att imorgon vid den här tiden är jag, enligt vädret igår, i 27 graders värme med strålande solsken. Jämfört med äckel kylan här så känns det ganska värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar