Emma och Johannas blogg!: sawadika!!

sawadika!! (det betyder hej på thailänska) nu är jag hemma från thailand igen. det är inte det minsta kul att vara hemma igen. vädret suger + att jag ligger efter i skolan nu. det är jättekul. mm. nej men resan var underbar. vi fick uppleva och se oerhört mycket. man lärde sig så himla mycket. barnhemmet vi bodde på var mycket finare än vad jag trodde, och barnen hade det allmänt OK. de hade massvis med leksaker och annat nödvändigt. dock hade de missär på ett annat sätt. under den första veckan vi var där var vi föskräckta. barnen tog hand om varandra. barnen fick inte vara barn. det fanns ingen vuxen som jobbade där, och så hade det varit under de senaste 3 månaderna. den äldsta på 18 år hade nyss fött barn och hade ett barn på en månad. detta spädbarn hälpte senare småttingarna (barnen mellan 4 och 8 år) att ta hand om... de levde helt utan vuxet sällskap. småttingarna på 2 till 6 år som vi mest hade hand om, blev runt styrda av 8 åringarna. minstingarna fick sova på golvet utan filtar med en nallebjörn som kudde, medan de äldre hade massa filtar etc. desto äldre man var, desto mer saker och status hade man... det var hemskt att se. barn som uppfostrar barn... horrible.

barnen var dock adoreble!!! fattar inte att någon har skadat eller övergivit dessa sötnosar... ofattbart!!! de var så himla gulliga och underbara på alla sätt. barnen som bodde på barnhemmet hade blivit psykiskt eller fysiskt misshandlade av någon närstående eller någon i samhället. i thailand är samhället jätte kollektivistiskt. man prioriterade familjen framför allt annat... så dessa barn som var på barnhemmet hade inte skälva valt att komma dit, då de aldrig skulle tro att föräldrarna eller någon annan släkting gjorde något fel när de slog dem eller våldtog dem etcetera. de var godtrogna till föräldrarna då det hade varit dem som fört dem till världen... blablabla bullshit osv. så under den tid vi var där så var det en flicka på 8 år som en kväll försökte rymma hem igen. mamman till flickan hade sagt åt henne att komma hem igen... flickan tvekade alltså inte och började traska iväg påväg hem igen. detta var sent på kvällen och mörkt ute... flickan brydde sig alltså inte att hon skulle fara illa igen, utan lämnade allt bara för att komma hem till sin familj igen.

vi fick även veta att omkring 70% av barnen som tidigare bott på barnhemmet har flyttat hem igen. de prioriterar familj trots alla hemskheter de blivit utsatta för... det är för mig helt ofattbart. dessa barn kommer förmodligen få lov att arbeta och ge dessa pengar till familjen. i thailand har man skylldigheten att ta hand om familjen at all times. man vill inte tappa ansikte, & exempelvis anmäla sin kusin för att ha våldtagit en... barnet på hemmet har förts dit av någon från samhället, ex lärare, som sätt att barnet råkat illa ut etc.

på barnhemmet var det svårt för oss att komunicera med alla också, då ingen pratade engelska... vi fick använda oss av kroppsspråk. det var dock inte så svårt som man trodde. barnen förstod oftast och vi kunde bli förstådda av dem många gånger. det var dock helt omöjligt att kommunicera med de äldre. de var typ inte speciellt intresserade av att vi var där etc.

när vi inte var på barnhemmet fick vi se och utforska samhället och byn vi bodde i. vi var bland annat med i en buddhistisk sermoni som sker en gång om året, se ett uråldrigt tempel som var i ett träd, se the floating market, äta RIKTIG thailänsk mat, etc. sista helgen spenderades i bangkok. det var jättekul. vi fick ta det lugnt lite och få massage etc. vi hann även med lite shopping. shopping i bangkok är dock insane. det finns så jävla mycket skit och det är massvis med folk överallt!!

så här gick de när de skulle äta och gå och lägga sig. minstingen först. det var dessa sötnosar vi hade hand om mest.

tarzan. han var vild. våran gemensamma favorit

jag matar en helig ko (som jag tidigare blev stångad av)

här vinner jag över elin i en stafett vi gjorde med barnen

detta är utanför vår lilla stuga

tjejen i mitten var riktigt elak mot vissa av de små ibland... jobbig var hon

minstingen på två år. stekhet

här var min sötnos. han hängde runt mig hela tiden. kallar han min guling. detta endast eftersom han ofta hade på sig en gul tshirt

favorit aktiviteten var att rida på våra ryggar. man hade en gullig smärta dagligen. sen när man skulle gå till sängs blev ju inte saken bättre. sängen var hård som en planka (jag överreagerar inte)

på floating market

här är spädbarnet på 1 månad. denna sötnos lämnades av sin 18åringa mamma i början av andra veckan... hemskt. hon kom i konflikt med den kvinna som skulle börja arbeta på hemmet (halleluja!). det var hemskt. hon hade dragit iväg med sin pojkvänn och lämnat barnet där på hemmet...