Fan när jag läser om dina upplevelser i Thailand vill jag också. Hjälpa till så där på barnhem är verkligen något jag vill göra, åtminstone för ett tag. Få lite perspektiv på livet, något som är väldigt eftertraktat för tillfället. Jag älskar att du la ut bilder också, första för bloggen woop woop! Kan meddela att bilderna jag sett från barnkalaset är inget att hurra över. Antingen ser jag galen ut eller så har jag puckelrygg och därav får dom inte komma upp på bloggen. Räcker med att dom finns i cyberspace och facebook. Jävla facebook.
Det va i alla fall roligt att läsa om vad du har haft för dig för annars brukar dina inlägg vara korta. Nu känns det som om vi pratar på riktigt, vilket får mig att sakna dig ännu mer men jag tar det jag kan få. Är sjuk just nu med en förjävlig hosta som jag tror ska ta livet av mig, efter jag hostat upp allt blod jag har i kroppen, så såna här inlägg gör mig glad. Det är som i somras när jag och Bea skrev mail till varandra varje vecka. Såna småsaker gör en glad när man är så pass långt ifrån varandra. Ska börja med det igen känner jag. Om jag hittar orken. För att hålla igång kontakten när jag är så jävla dålig på att ringa och att skriva till folk i allmänhet. Tur att vi har bloggen Emma så vi har lite koll åtminstone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar